Den dagen på året...
Klockan är 00.46 och mitt huvud är fortfarande (trots min utmattning) på fullspeed.
Jag kom att tänka på födelsedagar. Min vän fyller år imorgon och vi ska fira genom att hon kommer till mig och har sin födelsedag här.
Vad är det egentligen med födelsedagar? När jag var 7 år gammal kändes dagen innan födelsedagen som den längsta på hela året. Var man verkligen tvungen att vänta en hel dag till? Pirret gick i magen som tusentals fjärilar och jag kunde inte bärga mig förräns jag skulle få slita av papperet från mina presenter!
Idag är pirret borta. Glädjen över den dagen som ansågs vara den lyckligaste i livet, då man glömde bort allt jobbigt, det är som bortblåst. Inget pirr. Ingen utesluten oro. Jag har fortfarande samma bekymmer och dagen som det firas att jag föddes på känns inte mer än ett helt vanligt dygn till i livet med utmaningar, prövingar och händelser.
Men visst är det fint med födelsedagar, och ibland kan dem förhoppningsvis tillföra det där lilla extra som man väntat på så länge. Det där samtalet man väntat på, eller kortet från någon...
Trots det är pirret borta. Kanske för alltid, men jag hoppas på att det kan komma tillbaka någon gång, jag tyckte verkligen om det. Och om man verkligen har tur kanske pirret aldrig lämnar en, vare sig vilken högtid eller vilket speciellt tillfälle det är. I
Idag känner jag bara pirret innan jag ska träffa någon jag gillar eller är förälskad i. Då kommer fjärilarna tillbaka och bosätter sig i min mage tills dem till slut bestämmer sig för att pröva nya breddgrader och försvinner.
Jag är inte speciellt ofta förälskad, men det händer och då pirret väl kommer, då vet jag vad som pågår. Allting tar en ny början.
Så alltså; när man är liten är pirret till för att väcka lyckan över de saker som gör en glad när man är liten. Att få presenter, ens favoritmat eller kanske att mamma bjuder på en glass mitt i veckan. Men när man är vuxen är pirret avsett för något helt annat: Kärlek till en annan människa. Man får pirret av att veta att man är på väg till någon som man kanske börjar känna något för eller av vetskapen att man är älskad.
Så, mina kära vänner, för guds skull, håll fast vid pirret. Att ha fjärilar i magen är faktiskt väldigt trevligt när man tänker på det, eller hur?
Kärlek och värme,
Joe
