Weird stuff...
- Life In General -
Out On Adventures And Parties...
Interesting start...
Ovanligt nog har jag hunnit med mycket på bara tre dagar. Simturer i poolen varje morgon, middag hos vänner, inköp av nya inlines (hoppas att jag överlever tills jag kommer hem), en liten shopping-spree i favoritaffären KOHL'S och ett galet dansnummer på eftermiddagen idag i vardagsrummet.
Livet leker och solen skiner för det mesta, vi har blivit stekta än så länge i cirka 30 grader varje dag och kvällarna är också härligt varma.
Många härliga aktiviteter framöver dessutom. Imorgon bär det av till Orlando för Disneyland och Universal, sedan en trip till Broadway där vi ska titta på Grease, coola vintagebil-träffar och paddling. Spännande spännande...
Jag hoppas att ni alla har det awesome och kommentera gärna vad ni gör (det skulle vara trevligt att veta om ni har det fun!)
Kärlek och värme,
Josephine <3
Dagens låt:
http://www.youtube.com/watch?v=3mC2ixOAivA
Finally Home...In Paradise...
Hello Darlings!
Nu är jag framme, och flygresan gick så bra att jag undrar om någon högre makt för första gången var riktigt barmhärtig mot min familj. Stopp blev från Stockholm till Newark, den kända stora flygplatsen utanför New York city, där vi tog en liten enkel lunch på Ruby's diner för att sedan bege oss på ett plan till Ft. Myers Airport.
Total flygtid var cirka 11-12 timmar plus en del mellantid på flygplatserna.
Men nu är jag här...Jag kände den varma kustvärmen slå mot mitt ansikte när jag kånkade ut min väska genom flygplatsdörrarna och ut i mitt hemland. Vinden blåste i de kolossalt vackra palmnerna och överallt omkring mig stod en massa nykomna floridianer med hawaiiskjortor och säkert också en del "crackers", folk som fötts här.
Först tog jag och familjen en liten sväng över till Barnes & Noble, som är en ökänd underbar bokhandel här som ser ut ungefär som ett gammalt Harvardbibliotek när man kliver in. Syrran satsade på stor inhandel av böcker medan jag låg lågt och väntade med inköpen (det råkar vara en "habit" för mig att inte köpa något den första kvällen!)
Min pappa bjöd sedan min familj över till Bubba's Steakhouse, en redneckrestaurang där vägskyltar, sedlar, coola neonskyltar ocyh andra roliga föremål täcker väggarna, jordnöstskal är utspridda över hela golvet och musiker sitter och spelar dåsiga countrylåtar i bakgrunden. Jag serverades en steak med bakad sötpotatis och kanelsmör efter att ha fått en riktigt god sallad och cornbread till förrätt. Bubba's slår verkligen aldrig fel!
Nu sitter jag här på morgonen i huset och kan inte låta bli att medan jag skriver slänga en blick då och då ut mot den vackra morgonsolen som reflekteras över vattenytan i poolen. Det var länge sen jag kände en sådan lycka inombords när det gäller så många saker. Sommarlovet har precis börjat och jag har så mycket möjligheter att göra precis vad jag vill. En månad framöver i paradiset!
Men jag saknar er alla. Hoppas att ni har det jättebra! Jag postar lite bilder och lite mer uppdatering sen!
Lots of lover, Floridian warmth and hugs,
Joe
Fin
Dagens sång:
http://www.youtube.com/watch?v=55W3CXfqLIY&feature=related
Fin. Slut. The end.
Det är jobbigt när saker tar slut. Kärlek, terminer, fester, vänksapsband.
Just nu känns det som att alldeles för mycket tar slut. Jag slutar skolan om tre dagar. Klassen splittras. Årskursen plittras och jag kan inte fatta att jag inte ska återvända dit efter sommaren igen. Det är väldigt mycket att ta in.
Minnen är förstås alltid kvar, men ibland önskar man bara att man kan få uppleva dem igen. Kanske ändra saker som man ångrar. Men nu när allt tar slut inser jag att inget kan bli ogjort.
Men jag ångrar inte mycket. Alls.
Det är ingen idé längre att gå runt och ångra saker, utan bara acceptera att dem hänt och försöka göra något ännu bättre av framtiden.
Nu ska jag börja gymnasiet och börja i en helt ny klass. Helt ny lokaler. Helt nya lärare. Helt nya människor. En helt nu värld helt enkelt.
Det kommer att bli extremt spännande. Och jag vet att jag kommer att träffa min gamla klass igen sen - det ser jag fram emot!
Kärlek och värme till er,
Joe
*...Come Away To Neverland...*
Någonsin önskat att du skulle vara barn förevigt?
Vi alla vet att det är jobbigt att växa upp. För varje år som går finns det alltid en ny sak man ska lära sig, en ny sak man ska ta ansvar för eller något nytt man ska prova för första gången. Vissa saker är mer skrämmande än andra, men när jag tänker på vissa saker som jag kommer att behöva klara själv när jag väl är xuven kan göra att jag ibland kryper ner i skorna och önskar att jag var ett litet barn igen, utan några som helst stora krav på mig. Ett fritt liv helt enkelt, innan skola, jobb och annat kom in och avbröt allt.
Lite som Peter Pan. Tänk dig att alltid vara barn, bara få leka med dina kompisar och bo i ett paradis fyllt med en massa spännande och roliga saker, magi och tonvis av äventyr att gå på!? Gud vad fantastiskt!!!
Men är det verkligen det livet vi ska sträva efter? Är det verkligen så jobbigt att bli vuxen?
Ja och nej.
Samtidigt som man blir inkastad i världen där ansvar och mognad regerar betyder det inte att livet inte kommer att vara kul längre. Det finns säkerligen en hel del saker som vi kommer att tycka är mycket roligare än vissa saker i tonåren. Ordet "vuxen" innefattar ju så himla mycket nya möjligheter! Vi kanske flyttar utomlands, tar ett random jobb eller ändrar våra livsstilar totalt. Tänk dig att få göra allt det där utan någon pekpinne på dig från samhället som säger att du inte är gammal nog!
Men visst, jag är just nu visserligen lite rädd för framtiden. Kommer jag att få mitt drömjobb? Kommer jag att kunna leva som jag vill på det viset jag vill? Vad kommer egentligen att hända med mig?
Frågorna är oräkneliga och det som gör dem läskiga är att det inte står någon där bredvid dig och svarar på dina frågor, för helt enkelt är det faktiskt så att ingen vet än. Vi kan helt enkelt bara göra det som jag pratat om innan och kasta oss ut utan fallskärmen och hoppas på att landningen blir spännande eller stabil.
Så åter igen - såklart att vi är rädda. Det kan vara läskigt att växa upp. Vi är helt omedvetna om vissa saker som plötsligt dyker upp nu som vi borde veta en massa om. Man ska ständigt vara på hugget och vara kunnig inom vissa "växa-upp-ämnen" som kommer att spela en stor roll i vår uppväxt.
Fast om ni tänker på det, visst skulle det inte heller vara kul att gå tillbaka till den tiden då mamma och pappa bestämde allt och man inte ens fick ha en egen mobil eller bestämma helt själv vad man ville ha på sig på morgonen innan man gick till skolan? Då du inte kunde åka till skolan, kompisen eller något roligt ställe på egen hand?
Inte jag i alla fall. Av vad jag kommer ihåg är jag lyckligare nu än någonsin!
Så mina kära vänner, istället för att krypa ner i skorna (jag lovar att jag inte ska göra det heller), ta steget och var lycklig över att din vuxna framtid kommer allt närmare och att du får så många lärdomar om livet nu, för dem kan ju faktiskt hjälpa oss en hel del på vägen uppför trappan! Det är ju i själva verket ganska kul och att upptäcka en massa nya saker är ju det mest spännande som finns!
Alltså, ta hand om dig och väx framförallt i din takt. Det kommer att bli väldigt roligt ;)
Kärlek och värme och växtvärk,
Joe
Ljuva 50-tal...
Åh...Ljuva 50-tal...
Ibland är jag en sån dör liten tönt och drömmer mig bort och tänker på hur det skulle vara om jag varit en tonåring på femtiotalet...
Kan ni tänka er? Flickorna i skolan skulle ha vida prickiga klänningar, vippigt lockigt hår och fina små välvässade pennor och fina rena block vid skolbänken. Pojkarna skulle ha på sig fina kostymbyxor, välpassande sleepovers över pressade skjortor och fint vattenkammat hår. Bilar som den här ovanför, Ford Mercury 50, skulle ta oss på dejter med "the boy next door" eller vänner för en milkshake på områdets diner, eller kanske till skolbalen, där låtar från Elvis, Buddy Holly eller Richie Vallens skulle spelas från högtalarna.
Kalla mig nörd, men om jag kunde skulle jag verkligen vilja resa bakåt i tiden och prova på ett liv på den tiden. Efterkrigstiden, då mina morföräldrar gifte sig, optimismen var stor och då bilar, kläder, frisyrer och reklamer var vackra, storartade och tidslösa. Då folk visade respekt för sina föräldrar och lärare och då utbildning sågs som en gåva och musiken hade det där härliga soundet som jag avgudar.
40, 50 och 60-talet hade den där speciella looken, musiken och bilarna som jag är totalt kär i. När jag är med min familj i vårt hem i Florida brukar jag och min pappa åka på stora vintagebil-träffar, där jag kan gå runt hur länge som helst och kolla in alla vackra fordon som går tillbaka ända till 1910-talet i ålder. Vissa av dem är omgjorda, uppiffad med modern lackfärg och hjulen utbytta mot moderna rallyhjul. If I can say so, I rather prefer them looking as their original self.
Så mina vänner, om ni verkligen känner för det, lev gärna för er själv lite femtio-talsaktigt. Ha på er de fina kjolarna eller skjortorna, fyll era hår med för mycket hårgelé, och när du sitter på McDonald's med din milkshake, tänk dig då att du i själva verket sitter på den där dinern och att din dricka är i en sån där vacker glasbehållare med cherries on the top with a twist of whipped cream. Det kan förgylla livet och göra din dag roligare ;)
Kärlek, värme och hårgelé,
Joe
Jeez, I don't know...
http://www.youtube.com/watch?v=hTgnDLWeeaM
Någonsin varit frustrerad utan att veta varför?
Oh yeah. Det är jag just nu.
Visst är det kontsigt att trots att allting verkar perfekt för tillfället och man inte har ett problem i världen, så känns det fortfarande som att någonting verkningen saknas?
Det är svårt att hantera det också. Att vara glad och ledsen samtidigt. Att vara irriterad och lycklig samtidigt.
Men vad finns det egentligen att klaga på?
Jag får nog vänta på att det som saknas kommer, vilket jag hoppas att det gör snart. Undrar verkligen vad det är?
Är det någon eller något speciellt? Det återstår att se.
Så det blir samma råd till er kära vänner. Vänta in det istället för att gå runt och deppa över det du är omedveten om. Du kommer att känna av när det väl kommer.
Keep in touch, Kärlek och värme,
Joe
...I love you...But you don't love me...
http://www.youtube.com/watch?v=hp0_2fjPlbM
Ikväll kom jag åter igen att tänka på olycklig kärlek. Vad den egentligen gör med oss.
Jag har som tur är bara råkat ut för att vara olyckligt kär en enda gång, och nu har det gått fem år sedan dess. Det gjorde extremt ont och jag undrade ständigt vad det var som inte var lika fantastiskt med mig som med alla andra tjejer som han blev kär i.
Jag blev kär i min bästa vän. Det finns nästan inget jobbigare. Vetskapen om att det finns en möjlighet att man kan förstöra allt genom att berätta hemligheten som känns som den djupaste man har kan verkligen ta andan ur en.
Jag berättade.
Frågan är om man verkligen alltid vågar det? Om det visar sig att den andre inte känner samma sak, oavsett hur nära man är, vad ska man göra om dem säger nej?
Det är lätt att säga att man ska gå vidare, men är det verkligen så enkelt?
Nej. Vi sattes nog inte på jorden för att saker skulle vara enkla, fungera rätt eller fixa sig av sig själv.
Vi sitter alla nog gång på något sätt i den här situationen. Det enda jag kan säga till er om ni befinner er i det eller har gjort det, så ta det bara lugnt. Trots att det ibland kan kännas som att livet är över eller att allting aldrig kommer att fixa sig igen, så behåll hoppet och försök att trösta dig själv. Det kommer att bli bättre och förr eller senare så hittar du säkert någon som verkligen förtjänar dig och älskar dig på samma sätt.
Jag och min bästis var fortfarande samma personer efteråt. Jag kom över det och sedan var vi riktigt täta vänner i mer än tre år till. Det behöver inte alltid gå till spillo. det är ibland sprickorna som gör oss starkare, trots att dem sårar oss. Vi lär oss något av dem.
Funderingar i regnet kära vänner, ta hand om er själva och behåll er tro, den tar er längre än ni tror.
Kärlek och värme (mot regnkylan),
Joe
Punishing the one in the mirror...
http://www.youtube.com/watch?v=KwIunIyo7zo
Jag blir väldigt ofta arg på mig själv.
Alltså. Väldigt. Ofta.
Kära läsare,
Idag tänkte jag prata om självkritik.
Vi alla kritiserar oss själva på olika sätt vare sig vi vill det eller inte.
Allting handlar om att passa in. Ha snygga kläder, rätt utseende, lagom smink och hårfrisyrerna som är inne.
Men samtidigt kan det även handla om att ha höga betyg, tycka om rätt musik eller hålla koll på vilka filmer som alla tänker gå på för att visa att man är inne.
Men tänk om man inte kan gå efter alla dessa normer då?
Ja ni, då skulle säkert många antyda att man ligger illa ute.
Men om man är på ett ställe där folk verkligen respekterar en för den man är, ska man då verkligen behöva förhålla sig till samhällets uppmaningar? Nej säger jag!
Om alla andra runtomkring dig älskar dig som den du är, då ska du definitivt vara nöjd och börja jobba på att du själv ska tycka att du är lika awesome som de tycker, för det är du verkligen! Det finns så himla många saker som vi alla är bra på och så mycket olika saker som andra finner vackra i oss så vi kanske aldrig märker förrän det kommer på tal. Vi har alltså oftast en massa diamanter i oss som bara de bästa gruvarbetarna lägger märke till.
Så man behöver inte alltid döma sig själv för allt. Ibland gör det inget om sista provet inte gick lika bra som de andra, om du tog lite mer glass trots att du var mätt eller struntade i att städa. Man måste kunna spänna av lite ibland och bara gra något för sig själv och inte pusha sig så hårt. Det blir för mycket efter ett tag och då är man själv den som drar ner en i avgrunden.
Så tänk på detta:
Allting behöver inte spela så stor roll, det handlar bara om hur stor grej du gör av det.
Ha en underbar regning kväll allihopa!
Kärlek och värme,
Joe
