När vi lämnar jorden...
Nu såhär på kvällen vandrar mina funderingar till ett ämne som jag tror att vissa kanske kan vara lite obekväma att prata om.
Döden.
Ett ord som alla verkar tycka är tungt, vasst och en aning obehagligt.
Men måste döden verkligen bara vara negativ?
När min mormor fortfarande levde, satt hon, jag och mamma en sommar i hennes lilla hus och pratade om vad som händer när vi lämnar jorden. Mormor sa att hon drömt en dröm om att hon träffat sin pappa igen, och att den "symboliska vägen" mellan himmel och jord framställdes i hennes dröm som en bro. Hennes pappa stod på den och vinkade till henne, och på den sidan av bron som han kommit från var det så vackert. Hon hade följt med honom över och tittat sig omkring och beskådat det, som i hennes egna fantasier, skulle beskriva det härliga himlarike som ska möta oss när vi tid är klar på jordklotet.
Men vad händer egentligen när vi dör? Vad är det som gör att döden har blivit ett sådant obehagligt ämne att de flesta inte vill prata om den? Mitt svar: Antagligen ovisshet. Vi är rädda för att inte veta vad som ska ske med oss när vi inte lever längre.
Men måste vi verkligen veta allt? Vi är ibland så himla besatta av att aldrig behöva vandra i ovisshet. Men kan inte det vara nyttigt? Vem som än har skapat oss och vad som än händer, så var det kanske meningen att vi just inte skule veta vad som ska hända när vi är klara här. Jag är helt inställt på att det måste ha funnits ett syfte.
Att inte ha så bråttom. Tänk inte för mycket på slutet, utan njut medan du är mitt i historien. Man måste inte vara glad för att man lever varje dag eller ständigt tänka på att göra det bästa av varje sekund för att man vet att man har mindre av dem för varje minut som går. Spänn av och känn efter vad DU verkligen vill spendera din dyrbara tid på. Du kan bara avgöra vad som är en tillräckligt exklusiv sysselsättning att offra dina tickande sekunder på. Så oroa dig inte helt enkelt! Det är nog vad vår skapare menade med det.
Så gör det bästa av allt, det vill säga vad du tycker. Men var uppmärksam och tänk verkligen efter med hjälp av de viktiga frågorna; Behöver jag verkligen det här? Är det värt det? Borde jag verkligen? Jag har tid så varför inte vänta? Man kan ju alltid bli redo eller mer sugen på något senare.
Ha en jättefin kväll/morgon/dag allihopa, och glöm inte, ta vara på den.
Kärlek och värme,
Joe
Döden.
Ett ord som alla verkar tycka är tungt, vasst och en aning obehagligt.
Men måste döden verkligen bara vara negativ?
När min mormor fortfarande levde, satt hon, jag och mamma en sommar i hennes lilla hus och pratade om vad som händer när vi lämnar jorden. Mormor sa att hon drömt en dröm om att hon träffat sin pappa igen, och att den "symboliska vägen" mellan himmel och jord framställdes i hennes dröm som en bro. Hennes pappa stod på den och vinkade till henne, och på den sidan av bron som han kommit från var det så vackert. Hon hade följt med honom över och tittat sig omkring och beskådat det, som i hennes egna fantasier, skulle beskriva det härliga himlarike som ska möta oss när vi tid är klar på jordklotet.
Men vad händer egentligen när vi dör? Vad är det som gör att döden har blivit ett sådant obehagligt ämne att de flesta inte vill prata om den? Mitt svar: Antagligen ovisshet. Vi är rädda för att inte veta vad som ska ske med oss när vi inte lever längre.
Men måste vi verkligen veta allt? Vi är ibland så himla besatta av att aldrig behöva vandra i ovisshet. Men kan inte det vara nyttigt? Vem som än har skapat oss och vad som än händer, så var det kanske meningen att vi just inte skule veta vad som ska hända när vi är klara här. Jag är helt inställt på att det måste ha funnits ett syfte.
Att inte ha så bråttom. Tänk inte för mycket på slutet, utan njut medan du är mitt i historien. Man måste inte vara glad för att man lever varje dag eller ständigt tänka på att göra det bästa av varje sekund för att man vet att man har mindre av dem för varje minut som går. Spänn av och känn efter vad DU verkligen vill spendera din dyrbara tid på. Du kan bara avgöra vad som är en tillräckligt exklusiv sysselsättning att offra dina tickande sekunder på. Så oroa dig inte helt enkelt! Det är nog vad vår skapare menade med det.
Så gör det bästa av allt, det vill säga vad du tycker. Men var uppmärksam och tänk verkligen efter med hjälp av de viktiga frågorna; Behöver jag verkligen det här? Är det värt det? Borde jag verkligen? Jag har tid så varför inte vänta? Man kan ju alltid bli redo eller mer sugen på något senare.
Ha en jättefin kväll/morgon/dag allihopa, och glöm inte, ta vara på den.
Kärlek och värme,
Joe
Kommentarer
Postat av: Vira
Vackert skrivet min vän
Trackback
